Drop-out?

Idag, eller egentligen igår, var första gången som jag verkligen funderade på om jag ska gå klart kursen. Om jag HINNER. KAN. ORKAR genomföra det.
I fredags kom instruktionerna upp för nästa uppgift, och jag vet inte om hon tar igen nu för den något sega starten, men jisses vad vi ska göra. Min prestationsångest gick i taket på en gång.

Jag vet att man inte måste lämna in tiptop varje gång, att det funkar med 80% att jag boooorde. Men jag fungerar tyvärr inte så. Hade hoppats på att jag skulle göra det nu, men inte då.

Dessutom ska jag ha en heldagsföreläsning den 28 november, och även om jag är på mammas gata där känner jag viss osäkerhet och en väldans nervositet. Vad hände med min förmåga att säja nej? Nä just det, den har jag aldrig haft...


Efter att ha pratat med Magnus kom vi fram till att jag ska kolla igenom föreläsningarna (som jag ska kolla på på datorn) och sedan åtminstone ge det ett försök.
Men samtidigt skulle det vara oerhört skönt att bara vara bebisledig :) Och jag är väldigt medveten om att jag satt mig i denna sitsen helt på egen hand.
Ja, jag vet inte vad jag ville säja med detta inlägget, inga sympatier behöver jag. Allt kommer lösa sig, till det bästa som vanligt, men ibland måste man bara få känna kaos för att kunna ta en sak i sänder och faktiskt upptäcka att det inte var så farligt ändå, eller?