Mmmm...sol...

Nu blev det helt plötsligt jättehärligt väder. Så himla skönt.
Vi har förvisso varit ute hela förmiddagen, nästan.
Åkte in till Hbg och lekte på lekplatsen utanför mitt gamla jobb. Sen tog vi med mat och hälsade på gamla jobbet. Mysigt. En annan lekplats är ju aldrig fel :)

Nu är vi hemma igen och jag har tom kunnat sola ansiktet lite. Mmmm.

Vad gäller förkylningen är näsan helt bra, tack för det. Däremot låter jag som en tonårskille i målbrottet. Väldigt irriterande. Men jag får väl försöka hålla tyst. Hur lätt det nu är med 2 vildingar ;) Magnus lär dock bli nöjd när det blir tystare än någonsin ikväll!!! :)

Mesigt.

Igår kändes förkylningen mycket bättre. Skönt.
För att idag komma tillbaka med förnyad kraft. Hmmm.
Men det som retar mig mest är att den är så...mesig. Jag är rinnig i näsan, undrar vart allt snor kommer ifrån egentligen och så nyser jag en massa. Lite ont i halsen, men det är allt. Vilket ju iofs är helt ok att det inte är värre. Men jag menar, antingen kan man bli sjuk, eller så behöver det ju inte komma nåt alls. Detta är ju bara störigt, irriterande.
Hoppas att en god natts sömn ska göra det bättre. Så god en natts sömn nu kan bli när en snart 4-åring sover hos en. Ja, det är mysigt. Och trångt. :)

:(

Så är det dags.
Huvudet börjar bli tungt, och näsan täppt.
Godiset smakar inte, trist. Väldigt trist...
Jag är förkyld. Inte mycket, lite. Men ändå förkyld.
Hoppas på att det inte bryter ut ordentligt.

Tråkiga mamma

Idag kom det. Ikväll. Alldeles nyss. Elliot sa "Jag hatar dej." Han skrek det inte, han bara konstaterade det.

Jo, han har sagt det förut. Men det känns på något sätt MER när en 6-åring med halvvissen tuppkam säjer det i pur besvikelse över att han inte fick spela mer Nintendo DS ikväll.

Till saken hör att han och Magnus och Albin har fixat lite nya spel, och det är klart att han vill spela dem. Men när klockan rusar och det är dagis imorron och han inte fått igång spelet och jag inte kan och Magnus är och spelar tennis och ja...
Ibland får man vara den tråkiga föräldern, den tråkiga mamman som säjer nej, nu räcker det.

Men det svider lite när han lägger till "Jag hatar dej för alltid."

Fast det finns nog hopp, jag fick lov att lägga honom. Och jag fick lov att pussa honom på kinden, även om han torkade bort pussarna med en gång :)

Frisyrgöra

Snart är det dags att packa in barnen i bilen och ta dem till dagis. Vi har ju inte så långt, så egentligen är det rätt onödigt att bila, men Elliot har ju sin nya fina frilla att visa upp, tuppkammen. Och det blåser rätt rejält. Så jag bjuder dem på bilturen denna morgon. Annars funkar det bra att cykla. Men det vet ju vem som helt att en tuppkam blir förstörd om man tar på sig hjälmen :)

Det var viktigt att den skulle fixas. Det har vi pratat om ända sedan vi klippte, att på tisdag när det är dagis igen ska den upp. Jag fick massa instruktioner om hur jag skulle göra "ihop" och "upp" var mest använt. Och när jag var klar med Elliot kom den lille "Jag vill också ha rockhår." Självklart. Tuppkammen hans är inte riktigt lika imponerande som storebrorsans, men man ser att det är en. Han är mycket nöjd. Och de har spelat massa luftgitarr och är bara allmänt...laddade.

Det här blir en bra dag :)

Uppdatering

I april hade jag en lista på projekt att göra under året.

Altan på baksidan
Uppfart
Bort med lekstuga
(tror inte det var mer?)

Nu kan jag glädjande nog (för mig själv om inte annat) stryka en sak på listan, uppfarten. Den är så fin och jag är så nöjd.

Altanen ska göras om ca 2 veckor. Pappa ska hjälpa oss och eftersom han och mamma åker till sydligare breddgrader imorron kan det bli lite svårt att bygga nu till helgen. Men ok, har jag väntat såhär länge kan jag vänta lite till.

Vad gäller lekstugan har vi nog kommit fram till att vi låter den stå kvar iallafall en säsong till. Må vara att den är rutten, men vi har en känsla av att den kommer utnyttjas med när trädäcket är färdigt och vi faktiskt är mer på baksidan. Så okej. Plus att det är rätt mkt jobb med att bli av med den, och det tror jag inte vi orkar med i år :)

Lite självinsikt har vi. Lite ;)

Sommarens godaste glass???

Här är årets nya smak, Albinstrut. Söt som bara den :)

Det blir inte billigt.

Jag har länge suktat efter en Houdini. Min mamma har en ursnygg i knallgrönt och Magnus har en i svart. Han har dessutom en Houdiniväst. Jag är JÄTTEAVIS för de är sååå snygga och verkar sååååå sköna.
Jag har dock avskräckts lite av priset, någonstans mellan 1500-2000 beroende på vart du letar.
Men så nu, nyss, alldeles nyss, slog jag till på nätet. Brrr, blir lite svettig när jag tänker på priset. Men å andra sidan räknar jag kallt (hahaha) med att den kommer till användning i många många år.
Leveranstiden är 1-3 vardagar. Det borde innebära att jag framemot onsdag kan ses cykla till och från jobbet i den. Om inte sommarvärmen håller i sig (vilket den inte ska göra), då blir den nog för varm.
Sen kommer mitt andra brrr, färgen. Jag var nära att ta ett säkert kort, svart. Men valde sage green. Undrar hur den kommer se ut? Tandkrämsgrönt eller bara schysst mjukgrönt? Mesgrönt kanske?
För den som är nyfniken kan ni leta på addnature.com :)

Bara man slipper duscha så!

Elliots hår växer så det nästan syns. Helt ok, han får ha vilken frisyr han vill. Men för en vecka sedan hade Magnus hittat en hårtuss på golvet. Då har Elliot tagit en sax och klippt luggen lite "för jag såg inget". Hmmm, kanske dags för en insats???
Han har dock totalvägrat, tills idag. När jag erbjöd honom en klippning utomhus. "Behöver jag inte duscha efter?" "Nä." "OKEJ!!!"

Då kör vi! Efter att jag klippt halva nacken la trimmern av. TUSAN OCKSÅ! Som tur ar var mormor hemma hos oss. Hon tog en rask promenad hem till sig och hämtade deras så jag kunde fortsätta.

Under pausen kom E på att han faktiskt ville ha tuppkam. Jomenvisst. Så det blev det. Och med hjälp av grannens vax blev det så fint som på bilden. Min första tuppkam :) Och Elliots första!
Albin blev väldigt inspirerad och ville också ha rockhår, dock utan att klippa sig. Hans hår är ju redan rätt kort.

Visst blev de fina???

VÅR!! SOMMAR!!! UNDERBART!!

Åh vad det var härligt imorse att cykla till dagis i värme och solsken. Killarna behövde bara ha fleece på sig, inga jackor eller överdragsbyxor.
Det luktade sommar, alla blommor och träd och solen sken i mitt ansikte när jag cyklade vidare till jobbet. Upptäckte dock att det var rätt svårt att cykla rakt och blunda samtidigt. Var ju tvungen att blunda lite för att sola ;)

Efter jobb och mys och läggning och allt var jag sugen på att testa joggingskorna. Eller sugen är väl att ta i, men jag vet ju hur skönt det är efter rundan om inte annat.
Tog en kort tur, för som jag sa till Magnus "Det är ju nya skor." Man kan väl ursäkterna...
Och jag kan ju inte beskylla skorna för att det gick tungt och för att fötterna och låren protesterade. Det var väl inte min dag. Men det var ändå skönt, efter.

Kom hem och bara...njöt. Ljummet i luften, klockan var ca 20.30. Magnus kom ut och vi satte oss på altantrappan och lyssnade. Fåglar, en och annan människa hördes också, men mest fåglar. I förra huset hörde vi mest bilarna på vägen, men inte nu. Det var bara så, himla mysigt lyxigt härligt underbart. Jag känner mig så oerhört glad och lycklig som får bo så fint som vi gör. Att springa längs med havet, känna doften... Jag vet, jag ÄR lyrisk! Och glad över att jag har vett att uppskatta det.

Nu ska jag pussa lite på mina sovande myspysisar.
Undrar om Albin kommer ner inatt. Han gjorde det natten till idag. Magnus hämtade honom vid 3-snåret och la Albin på sin kudde. Det första A gjorde var att leta reda på min hand och hålla i den. Sen kom han närmare och närmare. Kramade mig. Började pussa mig. För att slutligen använda mig som kudde. Jaja, bara han har det bra så :)

Nattningsbestyr

Hade två något övertrötta barn att lägga ikväll.
Jag jobbade mellan 10-18, vilket innebar att jag kom hem vid halv 7. Det var kraaaftig motvind hem, annars hade jag givetvis varit hemma långt tidigare :)

Barnen satt i soffan, E spelade Nintendo och A tittade på, i vanlig ordning.
Magnus var tvungen att åka tillbaka till jobbet för att förbereda inför imorron.

Vi spelade klart, tittade lite på Batman och sen var det dags. För läggning.

Fick bära upp en A som ömsom skrattade ömsom gnällde. Jag kunde ju misstänka att han var trött på hans röda kinder och knallröda öron (han är väl inte mitt barn för inget) men tänkte att jaja, lite gnäll brukar man ju få ta. Men jisses, det blev lite mer än gnäll.

Först la han sig på toastolen och ville att jag skulle borsta hans tänder...hur? Jag orkade inte hålla på utan sa att då kan han gå och lägga sig på en gång. Då bröt han ihop och skrek att jag var DUUUUUM. Krokodiltårarna rann längst kinderna och han var djupt förolämpad. Tror jag. Jag hörde inte riktigt vad han skrek.

Under tiden hann jag borsta Elliots tänder.

Albin kom iallafall tillbaka och jag lyckades borsta hans tänder.
Konstaterade att vi behövde byta kallingar. Då bryter han ihop igen. Börjar storgråta och skrika. Hmmm, nog för att det var nya Star Wars kalsonger, men ändå!

Bär in ett litet knyte till hans rum. Då bryter han ihop IGEN, för han vill minsann inte ha några av kalsongerna i garderoben.
Han lyckas få fram att han vill ha Mästare Yoda kalsongerna. Okej, säjer jag och reser mig upp för att gå ner och hämta dem.
NEEEEEJ, skriker han, JAG SKA HÄMTA DEM SJÄLV. Sen hinner han inte mer än ut från rummet innan han kommenderar mig att följa med. Suck, det är inte lätt att hänga med.

Nåväl, vi går ner, han tar de rätta kalsongerna. Vi går upp och han tar på sig. Väljer pepparkakspyjamasen och frågar om den är ny. Nej, säjer jag, den är gammal. Ajajaj, skulle jag inte sagt. Han bryter ihop igen.

Tar hundis och snutten och ska precis lyfta upp honom i sängen när han tar snutten och skriker att han inte ska ha den utan baaaaaara hundis.

Jaja.

Jag tror att han somnade 10 sekunder efter att hans huvud landade på kudden.


Här hade ju kvällen kunnat vara slut, men det fanns ju ett barn kvar att lägga.
En liten 6 åring som ville byta kalsonger men var sur för han bara fick ett par nya igår...
Efter lite hot om att det inte skulle bli någon nattning om han inte låg i sängen när jag räknat till 10 löste det sig. Men sen ville han inte bli nattad, inte bli pussad, inte nåt. Minsann.
Jag körde snabbvarianten, då hinner han inte bli sååå sur...

Jag tror jag ska gå in och pussa massor på dem nu när de sover. Då kan de iallafall inte protestera :)

Det ÄR inte lätt att vara liten alla gånger.

Bildbevis!!!

Det enda som saknas nu är sanden mellan stenarna. Men vi får ställa bilen där :)

98%

Nu är uppfarten klar, sånär som på sanden som ska ner mellan stenarna.
Magnus körde in bilen nu ikväll, nice :)
Jag återkommer med bild, förhoppningsvis under morgondagen. Lite för mörkt ikväll...

Den är JÄTTEFIN!!!

En novemberdag i maj.

Det är ju inte utan att man blir lite trött på mulet väder. Särskilt som ett moln parkerat PÅ oss idag. Men skam den som ger sig.

Jag tvingade med Elliot ut på en promenad. Stackars barn, han kommer få men för livet. Dessutom var ju lillebror hos en kompis, så han SLAPP vara ute. Väldigt orättvist tyckte 6-åringen.

Men hur det än är så bor vi fantastiskt vackert. Inte mer än några minuters promenadväg hemifrån (och det tog lite längre tid idag eftersom det var NÅGON som var extra tjurig och långsam) har vi havet. Titta bara på bilderna :) Lyx!

Precis innan vi kom ner till stranden frågade jag E om han trodde att stranden var full av sand, tång eller om det var lika mkt sand och tång. "Ska vi slå vad?" ville han. Ok, om vad? "Om du vinner får du 10 pussar, om jag vinner får jag 5 kronor." Ok. Jag satsade på lika mkt, han på tången. Tyvärr var det det tredje alternativet som hade varit rätt, så ingen vann. Typiskt.

Och han tinade upp efter en stund. Det var ju (lite) mysigt att ha mamma för sig själv och ingen bror som avbröt och skulle ha uppmärksamhet hela tiden.

Att det dessutom blev kall oboy och 2 singoalla till mellis gjorde inget heller (efter mackan). Lillebror var inte hemma, så han fick inte det. Rättvisa är skipad!

Ännu mera gjort!

De har jobbat på även idag, en hel del kantstenar uppe. Nu är det lite finlir kvar, alla stenar som ska skäras till och passas in. Sen ska det plattas till och sandas hundratusen gånger. Och SEN är det bara att använda :) No more grus in, kan man ju hoppas...

Måndagskul?

På måndag tar jag nog med barnen till Väla. Elliot har rätt många strumpor med hål i, men eftersom de är Star Wars strumpor vägrar han slänga dem. Fetvägrar. Han stod med ett par idag ovanför papperskorgen, men började låssasgråta och sa att han inte kunde... (Jag som hela tiden trott att det var Albin som skulle bli skådis.)
Vi hittade inga strumpor med rätt motiv på Barngarderoben i Höganäs, så det får bli Väla. Men det gör inget. För när jag var ute och sprang idag kände jag att jag inte hade nån...stuns i skorna. Så om man kan skylla på dåliga skor för att det inte går så fort när man springer så gör jag det. Nu.
Och det är ju alltid trevligt med en tur på Väla, kanske. Iallafall en måndag när det inte är SÅ mycket folk. Nån som vill följa med?

Framsteg!

Nu börjar det likna nåt. Magnus och Christer jobbade på som bara den, i ösregnet!

mu

Idag har varit en bra dag, på många sätt.

Christer och Magnus har börjat lägga plattor, och kommit en bra bit på väg. Härligt.

Båda barnen har haft en kompis hemma och lekt av sig, också härligt.

Sen tog jag och barnen en cykeltur till Krapperup med Charlotte och hennes 2 barn. Vi kollade på fiskarna i dammen, la till en pinne på en koja och fikade god fika. Stannade till hemma hos dem på vägen hem för lite mer lek innan vi cyklade hem till oss och åt kinamat.

Och där hade ju den braiga dagen kunnat sluta. Men inte! Jag ville faktiskt ut och springa. Trots huvudvärk och att jag började känna mig seg och trött.

Så jag sprang iväg. Och det är ju konstigt, men det är när jag är som tröttast och mest osugen som det går som bäst. Kände mig jättestark i kroppen och det bara...flöt på.
Jag är ju en planeringsmänniska och trygghetsnarkoman. Så även i mina joggingrundor. Har mina turer som jag springer. Idag hade jag planerat för "längst-bort-i-nyhamn", en tur på ca 4,5 km. Men det gick så bra att jag fortsatte lite till, in på "lerhamn"´s rundan. Då brukar jag ta cykelbanan bort och heden hem. MEN, och det är ett stort men. På våren, sommaren och hösten går där kor. Fritt. Är de bara tillräckligt långt borta är det lugnt, men annars vete tusan. Jag skulle väl inte säja att jag har koskräck, men... jag gillar inte kor. På nära håll.

Så kommer jag springandes i lugn och ro...och hör korna. På hur långt håll som helst. Först tror jag att jag hört fel, de var ju säkert en kilometer bort, med åkrar och träd emellan. Men nej, de råmade och muade och, jag förstår inte muiska, men de lät inte glada.
Inte fan vågade jag springa dit, det blev till att vända och springa samma väg tillbaka.

Och jag svär på att jag hörde en ko ropa "An-na" efter mig...

Projekt Skeppet

Det är ett rätt stort projekt det här med att ta sig till ICA Skeppet för att handla köttbullar.

Först måste alla bestämma sig för hur de ska ta sig dit. Jag brukar oftast gå, särskilt en dag som idag när vi inte har bråttom och solen är framme. Jag vill ju gärna ha några steg på min stegräknare om inte annat...
Jag brukar ge barnen 2 alternativ, gå eller cykla. Elliot kan ju även sparka sparkcykel. Och det blev hans val idag. Albin valde trehjulingen. Nåja, vi hade ju inte bråttom...

Sen är det ju det här med hur mycket kläder man behövde ta på sig. Jag skickade ut Elliot för att känna efter. Först gick han ut med bara tröja, sen med fleece. Och kom fram till, hör och häpna, att det räckte med fleece. Ingen jacka nödvändig. Okej, funkar för mig. Albin ville dock ha vantar.

Så kommer vi ut. Då ska vi plocka fram alla tillbehör, trehjuling och sparkcykel. Sedan startar vi. (Ja, vi var på toa innan vi började klä oss, lite rutin har man...)

Kommer ca 200 steg (visst var det väl så L&L?). Sen måste vi in och säja hej till världens bästa grannar. Hämtar tidning och kollar läget. Alltid lika trevligt.

Efter ca 5 minuter fortsätter vi. Barnen börjar göra coola trick med sina redskap. Och ja, det tar ca 100 meter innan Elliot trillar, RAKT PÅ KNÄT!!! Ni anar vilken katastrof. Hans ben gick ju nästan av!!! Men han är stark, efter lite tröst klarar han av att fortsätta. Men det gör ont, det gör ont. "Det kommer svida", säjer jag. "Jaaa, det kommer det. Mamma, vad är svida???" Hur förklarar man svida???

Albin stannar ungefär var tionde meter, då har han upptäckt en nyckelpiga. Var tionde meter. Och han måste lyfta cykeln över nyckelpigan, det är förvisso fint av honom, men det finns ju några stycken.

Till slut kommer vi fram till Skeppet. DÅ har vi varit på väg i ca 30 minuter, men vi hade ju inte bråttom. Till saken hör att vi har väl nånstans mellan 1-1,5 km till Skeppet... Inte särskilt långt.

Handlar det vi ska, och givetvis massa mer. Fixar dessutom plåster till Elliots svidande (eller nåt) knä.

Börjar hemfärden. Tar en annan väg hem, det är ju bra med variation, allt för att utmana hjärnan.
Men se, massor av nyckelpigor även här. Tänk att det kan vara så spännande.
Nu börjar trehjulingen tappa farten. "Mamma, ni får inte gå ifrån mej!" ropar Albin när vi är kanske 5 meter före honom. Men vadå, det är ju bara att TRAMPA så kommer du ifatt! :)

Och kan man tänka sig, efter nästan en timme är vi hemma igen. Då var mamman fikasugen, och killarna med. Lyxade till det med en kaka (Singoalla för Elliot, kladdkakeballerina för Albin), på en måndag, när det varit så starka i benen! Elliots knä känns bättre och vi kan gå ut och njuta en stund av solen.

Och vi hade ju inte bråttom.

Vaknade inatt av att ett av barnen ropade på mamma. Stapplar upp och kollar Elliot, sover. Går in till Albin, japp, det var han.
"Mamma, jag vill sova hos er."
Självklart.
Efter obligatoriskt toabesök kryper vi ner i vår säng. Jag har blivit lite smartare med åren och placerar honom liiiiiite närmare Magnus än mig, samt lyfter bort hans rumpa ännu lite mer. Där tror jag att jag är säker.

MEN, det är tydligen fortfarande nerförsbacke, mot mig. Han har bokstavligt talat legat PÅ mig halva natten. Ett huvud här, ett ansikte där. Och ja, jag tänker att oj vad mysigt det är snart är han stor och vill inte kännas vid sin mamma. Men mamman är ganska trött nu. Det är tur att jag är ledig idag.

Han är dock riktigt smart. När vi vaknade, förlåt, när han också vaknade gosade vi lite. Sen tittar han mig djupt i ögonen, klappar mig på kinden och huvudet och säjer "Mamma, du är fin. Mamma, du är vacker."

Ack, så ung och har redan lärt sig hur det går till :)

Nu ska jag ta med muskelmannen och Ben 10 till Skeppet för att köpa köttbullar, det blir lunch hos Hanna idag, trevligt!

Rollspel

Christer, som gräver och fixar med uppfarten - även kallad Christer grävare, är Albins stora idol. Verkligen stora idol.

Christer är en godhjärtad man som verkligen gillar barn och har bra hand om dem. Albin (och Elliot med för den delen) får sitta med honom i grävskopan hur mycket som helst, och de är aldrig ivägen. Det är ju lycka för en snart 4 åring och en 6 åring.

Nu är Albin i den åldern att det är en hel del rollspel och lekar.
Idag var kusin Ella och lekte en stund med Albin.
Albin "Jag är Christer, du är Ella, Ella fru."
Sen gick de omkring och jobbade. Emellanåt ropade "Christer" på "FRUUUUUU, KOM FRUUUUU."

Christer kommer imorron, då ska jag berätta för honom att han redan varit här med sin Ella fru och jobbat duktigt :)

Mina älsklingar

Det har börjat!

JIPPI!!!
Christer har varit här och börjat med uppfarten. Snart är min grusiga entré ett minne blott. Jag vet att det är ett i-lands problem, men det ska ändå bli skönt att slippa dammsuga flera gånger varje dag.

Och ja, jag har flyttat bilen...

Fi fan vilken rutten dag detta har varit.

Jag vet inte varför, men jag har varit på tråkhumör. Fast jag varit ledig och borde tyckt det var toppen (vilken jag ju innerst inne gör) har jag mest hört mig skrika "NEJ" och "SLUTA" till barnen. De har förvisso inte varit några jätteänglar utan varit vanliga barn, i luven på varandra mest hela tiden. Dock är de ju 4 (snart) och 6 år medan jag är uppe i 33. Jag tycker man kan kräva mer av mig.

Vädret har bidragit. Genom sitt gråa och blåsiga humör har vi inte lockats av att gå ut heller. Vilket vi borde ha gjort, nu med facit i hand...

Blä, en riktig bajsdag skulle man kunna säja.

Jag var ömsom dum (när jag skällde) och fin (när vi blev sams). Och barnen ligger nu och sover och vi är sams och de är söta. Och jag är SÅÅÅÅÅ GLAAAAAD att dagen snart är över.

Nu kan det bara bli bättre!

Morgonstund...

5 över 6 kom Elliot ner till oss och sa väldigt uppfordrande "Klockan är faktiskt över 6!". Och detta är killen som vi numera får väcka nästan varje morgon. Det är förvisso inga mastdontsovmornar han tar, men ska man till dagis är det skönt att hinna äta frukost i lugn och ro och därför blir man väckt senast kl 7.
Nåväl, han kunde tänka sig att krypa ner och busmysa lite :)

Vid kvart i 7 kom den lille, kröp ner till mig och sa "Idag ska vi äta frukost i soffan." Underförstått, och titta på TV. Då kom jag ihåg igårmorse när Albin var arg och morgonsur och ville titta på TV att jag hade sagt att vi kunde göra det imorron, allt för att få lugn och ro. Och visst, har man 2 små minielefanter så blir det till att hålla vad man lovar.
Så det blev frukost framför TV´n.

Nu badar den unge mannen, utan skum, han blir vansinnig om man häller i skum. Fråga mig inte varför, men mysigt har han iallafall :)
Och lediga är vi idag, härligt!

Imorron klockan 7 kommer Christer och ska börja med vår uppfart! Tror jag flyttar bilen ikväll...

Snart börjar det...

Igår kom kantstenarna!
Nu ska han bara bli klar på granntomten, där är det inte mkt kvar, och sedan blir det UPPFARTSJOBB!!! Härligt!

Jag funderar mycket på godis...
Jag är ju i grund och botten en riktig godisråtta. Älskar lösgodis och skulle lätt kunna äta varje dag, gärna lite till frukost, lite till lunch och även däremellan. För att inte tala om i soffan på kvällen. Mums...

Men åtminstone en gång varje vecka funderar jag på om det är så bra med godis. Och jag har som ständig ambition att äta mindre fulgodis och mer fingodis. För nä, godis är inte så bra och det finns massa annat som är bättre.

Det brukar funka bra de första dagarna med fingodiset. Sen händer det något. Jag börjar tänka på hur kort livet är, och att jag faktiskt rör en hel del på mig och att jag verkligen gillar godis. Varför ska jag då inte äta det? Det kan ju inte vara så farligt...Så äter jag lite oftare, lite mer. Tills jag börjar fundera på om det är så bra att äta så mycket och kanske skulle dra ner lite på det.

Och så går det runt. Runt. Runt.

Och jag tror faktiskt att det kommer att få göra det. Gå runt. För ibland vill jag äta mer och ibland känns det bra att äta mindre :) (Men bara ibland...)

Födelsedagspresent...

Jag vet inte vad det är min man. Först vann han en årsförbrukning av Ahlgrens bilar. Idag vann han ett fotbollsspel. Ett JÄTTESTORT fotbollsspel... Vet inte hur vi ska få upp det på ovanvåningen, för det får banne mig inte stå där nere. Kanske gräva en källare??? Gillestuga...?
Men det var bra tajming dock eftersom han fyller år idag. Så det blev en bra födelsedagspresent :)
Och jag kan säja att det var måååååånga som slängde avundsjuka blickar efter spelet när jag hämtade det. Men det vara bara killar, i alla åldrar, som såg avis ut. Tjejerna såg mer...medlidande ut. Jag förstår inte...

Bildbevis!!!

Grillningen fick ske delvis under parasoll, dock inte för att solens hetta blev för intensiv utan för att regnet hotade att släcka glöden.
Men slutresultatet blev marvellous!!!
Grillad kyckling till undertecknad och fläskkotlett till de köttätande killarna (där de 2 yngsta påstod att de inte gillade det, tills de smakade). Till detta pommes och lite sallad.
Smaskens!

Snart premiär!

Ikväll tänkte vi grilla för första gången i år. Ska bli gott och mysigt och trevligt och allt det där.
Ena stunden tror jag inte att vi ska få fyr på grillen, när regnet vräker ner och trummar hårt hårt mot taket.
Men nu skiner solen och himlen ser ganska ljus ut. Hoppet som bekant...

Tänkte bara jogga en lite sväng innan :)