att det ska vara så jobbigt att ställa om sig till dagis igen efter några veckor hemma. Det är inte det att det kommer som en chock, vi har pratat en hel del om det och han var helt med på noterna. Tills vi kom dit igår.
Då kom en liten och lessen pojke fram. Som jag inte sett på länge.
Och jag vet att han blir glad så fort jag försvinner, men det skär i hjärtat ändå.
Imorse var det samma sak. Först massa protester om allt, jag var dum och än det ena, än det andra. Sedan när jag skulle gå blev det väldigt lesset i ögat och väldigt gosigt. Det svider.
Nu har han det garanterat bra.
Men ändå.
Nån som kommit på hur man klonar sig? Berätta gärna!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar