Tänk vad tyst det kan vara när det verkligen är tyst. Stilla.
Jag är ensam hemma en liten stund till. Slutade jobbet klockan 14, fixade de sista presenterna till den blivande 7-åringen. Hem, fixa kaffe och nu sitter jag i soffan.
De andra är ute på ett kort äventyr. De kommer snart.
Men tills dess är jag ensam. Och det är alldeles tyst. Fast ändå inte
Och även om det är skönt, längtar jag tills det inte är tyst längre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar