35+1

Idag är det 10 veckor sedan vi var på sjukan första gången.
Känns som en hel evighet sedan. Och det är det ju också, på ett sätt.

Nu känner jag och Magnus oss mkt lugnare.
Elliot kom ju i 35+2.
Killarna längtar och Albin frågar varje dag när bebisen kommer. Det är lite svårt att förklara att man inte riktigt vet. Att det kan bli närsomhelst from nu och fram tills om 7 veckor. Men det hoppas vi inte på. Personligen hoppas jag på om 2 veckor. Alldeles lagom. Börjar bli något trött på det nu, men det är väl så det ska vara, så man ser fram emot förlossningen....

Imorron börjar Magnus jobba igen. Det blir trist. Vi har haft ett härligt sommarlov. Killarnas är inte över än, och inte mitt heller, men det är ju klart mysigast att vara lediga tillsammans.
Vi firar denna sista dag med att besiktiga bilen efter lunch. Tjoho.