Albin har börjat spela fotboll.
Idag var andra gången.
Båda gångerna har vi fått tjata på honom att han ens ska ta på sig skorna. Idag sa han att han minsann bara skulle titta på. En kort stund.
Det intressanta är att närsomhelst annars under veckan om vi pratar om fotbollen är han så glad och nöjd och jajamensan-vad-roligt-det-ska-bli.
Men visst, när han väl kommit dit är han en av de som springer mest. Och han tittar minsann inte bara på, inte ens en kort stund. Och när han kommer hem har han liksom glömt att han inte ville dit och berättar om hur de hejar om de gör mål och hur roligt han har haft och vilka kompisar som också går på fotboll (nog så viktigt).
Så om några veckor kanske han snörar på sig skorna självmant?
Vi håller tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar