Åh nej!

Det höll på att bli ka-ta-strof imorse.
E kom ner och sa att tandfen inte hade kommit. Tanden låg kvar, ingen tia i glaset. Besvikelsen lös ur hans ögon.

M och jag tittade förskrämt på varandra. Shit!

Sen kom jag på det.

"Men Elliot, vi glömde ju öppna fönstret. Hon kommer ju inte in då. Vi öppnar det nu. Hon brukar köra en uppsamlingsrunda på morronen."

Sagt och gjort, fönstret öppnades och morronen fortsatte.

En timme senare vid påklädning kom det ett förtjust rop uppifrån:

"MAMMA, DET FUNKADE. DU HADE RÄTT. HON HAR VARIT HÄR!"

Tian låg i glaset. Tanden var spårlöst försvunnen. Lugnet är återställt och dagen kan fortsätta som det var tänkt.

Puh...