Då jag skippade utejympan imorse till förmån för Magnus deltagande i en tennisturnering som ändå inte blev av (varför kan man inte ringa till alla som anmält sig då?) var jag ju tvungen att röra på mig på annat sätt.
Valet är ju inte så svårt, det blev en joggingrunda.
Min vana trogen går jag ut lätt och tänker mig en rätt kort runda.
Men idag kändes det bra. Jag hade inte håll och var hyfsat pigg i benen, så när jag kom fram till det ställe där jag brukar svänga ner fortsatte jag rakt fram.
En 500 meter till så måste jag välja. Antingen fortsätter jag rakt fram igen, men jag kände mig inte SÅ pigg, Mölle tur och retur får bli en annan dag... Jag kan också svänga höger, då får jag ta mig uppför en BRANT backe innan jag vänder hemåt. Pallade inte backen idag...
Ett annat alternativ är att vända hem
Men den sista möjligheten jag funderade över var att svänga vänster och jogga in på fäladen. Ja, du har gissat rätt, till korna.
Jag kände mig modig idag, jag kände mig pigg, jag tänkte att jag kan nog springa ifrån dem. Så jag svängde vänster. Och spanade. Och JJJJAAAAA, de var flera 100 meter bort, nere vid vattnet. Så jag behövde inte intervallträna utan kunde fortsätta min lunk i lugn och ro. Härligt.
Jag kom hem utan missöden och orkade tom springa bredvid Albin när han testade att cykla utan städhjul för första gången. Gick hur bra som helst, nu ska han bara fatta att han faktiskt KAN själv :)
Det var skönt att stretcha, äta middag och duscha. Jag vågade!
Men okej, hade kossorna stått precis vid ingången till fäladen och stirrat på mig (och slickat sig om mularna), då hade jag vänt och sprungit samma väg tillbaka som jag kom... Modig, ja. Dum, nej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar