Jogg igen!

Efter en lång dag vars största fokus med all rätt legat på Albins kalas med tillhörande för- och efterarbete var jag superdupertrött.

Men jag hade redan imorse bestämt mig för att sticka ut och springa på eftermiddagen.
Nu överraskade ju solen oss med att komma fram under kalaset, härligt. (Detta ledde till det härliga att vi kunde vara ute heeeeela tiden som Albins 8 kompisar var här, så mkt enklare det är att ha kalas ute än inne...)

Jag kände dock att det skulle bli lite för varmt att springa direkt vid 16-tiden (plus att jag var tvungen att sola lite :), så jag väntade.
Vi åt (pizza)(gott) och Magnus tog en promenad.
Sen var det min tur.

Och wow, mina cementben var som bortblåsta!!!

Först blev jag rädd att håll-magen hade kommit istället. Väldigt irriterande.
Men istället för att ta en kortare runda sprang jag in i andningen. Tre steg -inandning, två steg -utandning. Och hållet försvann. Jag kunde springa (flyga...) fram hela vägen.

Tog Bosserundan (den ni!), som jag mätte upp till 8,55 km på jogg.se (tack för tipset I) när jag kom hem. Är mycket nöjd med mig själv!


Så nöjd att jag har ätit lite kladdkaka...