Dagens viktigaste mål.

Igårkväll, måndag, hade Albin myror i brallan på kvällen.
Vi satt och tittade på legofilmen (för vilken gång i ordningen vet jag inte) och han snurrade runt runt runt i soffan. Nåja, lite växtvärk är väl inte ovanligt.

Sen blev det tandborstning, bokläsning och gonattpussar. För båda.

Albin somnade tämligen omgående medan Elliot hade svårt att komma till ro. Han kom ner och låg en stund i min säng för att sedan hamna i soffan. Där satt vi och myste när vi plötsligt hörde ett "fomp" tätt följt av ett "AAAAAAAAAAA".
Japp, Albin hade trillat ur sängen...

Sällan gör man väl en sån rusch som när man hör ens barn ramla ur sängen. Kanske blir det ännu snabbare då sängen är 1 meter hög. Turligt nog har vi en madrass på golvet nedanför, men ändå. Snacka om jobbigt uppvaknande.
Pussade och nattade igen och gick ner till Elliot som till slut somnade.

Bar upp honom och skulle bara titta till Albin, som ju inte hade kunnat somna om. Han snurrade och snurrade i sängen. Varm och gosig. Ja, han fick följa med ner till mig.

Vi la oss, Albin och jag. Och han fortsatte snurra, vrida, sucka och stånka. Och jag vet ju hur jobbigt det är att vara varm och trött men ändå inte kunna somna.

Efter en stund vände han sig mot mig (kl 22,30)och frågade (med stor längtan i rösten) "Är det dags för frukost nu?"
"Hm, nä, först måste det bli natt..."

Efter en stund kom det:
"Åhhh, jag längtar till frukosten..."

Stackars liten :)
Men till slut somnade vi.
Sedan vaknade vi.
Och åt frukost!!!