Tråkiga mamma

Idag kom det. Ikväll. Alldeles nyss. Elliot sa "Jag hatar dej." Han skrek det inte, han bara konstaterade det.

Jo, han har sagt det förut. Men det känns på något sätt MER när en 6-åring med halvvissen tuppkam säjer det i pur besvikelse över att han inte fick spela mer Nintendo DS ikväll.

Till saken hör att han och Magnus och Albin har fixat lite nya spel, och det är klart att han vill spela dem. Men när klockan rusar och det är dagis imorron och han inte fått igång spelet och jag inte kan och Magnus är och spelar tennis och ja...
Ibland får man vara den tråkiga föräldern, den tråkiga mamman som säjer nej, nu räcker det.

Men det svider lite när han lägger till "Jag hatar dej för alltid."

Fast det finns nog hopp, jag fick lov att lägga honom. Och jag fick lov att pussa honom på kinden, även om han torkade bort pussarna med en gång :)