Kvart i nio nu på morgonen sjunker A ner lite i soffan, stönar och utbrister:
"Åh vad jag är hungrig!", samtidigt som han klappar sig på magen.
Två (2) bananer senare klappar han sig nöjt på magen igen och säjer:
"Nu är magen inte hungrig längre!"
Härligt, härligt. Undrar bara vart all mat tar vägen???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar