Vi kan ju gärna inte göra annat än leva där vi är i den verklighet som finns hos oss just nu. Men mitt i allt när jag känner mig sur för att jag inte har något balsam hemma eller är trött för att barnen inte anammat tidsomställningen (1 timme) lika bra som jag själv så poppar det upp ett inlägg från en annan blogg jag följer...
Det är bra med lite perspektiv på tillvaron när jag läser min kusins blogg, Go Bengali.
Blir genast något mer ödmjuk och tacksam.
Samtidigt som jag gärna sett att A hade velat sova bara en timme till... Man är ju sig själv närmast. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar