Jag ondgör mig ofta över det manliga sättet att leta. Jag är ju omgiven av killar som aldrig hitta nåt. Nåja, nästan aldrig.
Men nu har jag trillat dit själv.
Spenderade precis 10 minuter, minst, med att leta efter unge herr A´s Nintendo, som enligt båda barnen var borta. De hade nämligen letat igår.
Och som jag letade. Lyfte på kuddar (va? lyfta?), drog ut lådor (jahaaa...), kort sagt, scannade av hela ovanvåningen. M kollade undervåningen och bilen.
Nä, hittade absolut in-gen-ting.
Gick upp en gång till till A´s rum. Hrm, lyfte (skulle man göra det FÖRSTA gången?) på en tröja som lågpå mattan och...där låg det lilla spelet och gömde sig. Kamouflerat. Det hade lagt sig på ett grönt ställe på mattan, grönt som det är.
Mutter. Nästa gång börjar jag med att L-Y-F-T-A på alla kläder som ligger på golvet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar