Hur man än gör...

Sitter i soffan och tar det lugnt med A eftersom vibörjar sent idag. M har skjutsat E till skolan.
"Mamma, jag är hungrig. Jag vill ha knäckemacka."
"Nä, inte knäckemacka i soffan. Kan du inte ta ett äpple?"
"Nä, knäcke. Jag menar vid bordet." (Att han ska äta det vid soffbordet alltså.)

Vi dividerar en liten stund, sen går jag ut i köket och fixar en knäckemacka.
Kommer tillbaka och möts av:

"Mamma, äpple istället. Nu vill jag inte ha knäckemacka!"

Nu står knäckemackan på bordet, alldeles ensam och ratad. Kanske blir den uppäten, kanske inte (anars får väl jag förbarma mig...)

Kontentan? Hur man än gör blir det oftast lite tokigt, men man kan alltid vara säker på att baken är där bak!